Naturlighe tings Qualiteters och Egendomars beskrijfuelse

– om å lese en bok fra 1611

Tekst: Rita Leppiniemi

Ifall du någon gång har tittat genom glasögon som du lånat av någon med dålig syn, så vet du hur synnerligen diffust rummet där du befinner dig kan kännas. Du försöker finna en fokuseringspunkt, men allt är lika suddigt och oklart. Du känner igen mycket, men samtidigt verkar allt förvridet och annorlunda.

Precis samma känsla har jag när jag läser originalmanuskriptet Physica, Naturlighe tings Qualiteters och Egendomars beskrijfuelse, som fullbordades 1611 av Sigfridus Aronus Forsius. Det är som att läsa ett nytt nordiskt språk. De flesta orden går att känna igen, men grammatiken är komplicerad och meningarna är ofta långa. Stavningen är inkonsekvent och det förekommer många latinska ord och citat. Rättstavningsfrågan diskuterades livligt under Forsius tid, trots att de flesta varken kunde läsa eller stava. Nästan alla skrifter var religiösa och skrivna på latin. Det är inte förrän på 1680-talet Samuel Columbus ger ut boken En swensk ordeskötsel med regler för rättstaving, men diskussionen om olika regler för rättstavning på svenska pågick till början av 1800-talet. Det finska skriftspråket innehöll vid denna tiden många låneord, och grammatiken var främmande för språket eftersom de som fick gå i skolan först lärde sig att skriva svenska och sedan latin.

Att tyda en skrift som är över 400 år gammal kan till tider kännas som ett försök på att fånga en spegelbild i vattnet. Det är trots allt en viss tjusning i att läsa en så gammal text, lite som att försöka kommunicera utan tolk. Se bara på denna mening: Och händer-thenne Slumplycko gement them oförsichtighom och oförståndighom, sällan försichtighom. Ty then wäl för sigh seer, han kan icke på wäghen falla. Ther efter lydher then almännelighe sententz: Non est sapientis dicere non putâram. Om jag försöker förklara vad jag läser här blir det som följer: denna lyckliga slump sker för dem som är oförsiktiga och oförståndiga, men sällan för de försiktiga. För den som ser sig för, kan inte på vägen falla. Det vill säga: Det finns ingen visdom att säga som jag inte tänkt.

Physica är det första naturvetenskapliga verket skrivet på svenska och baserar sig på Johannes Magirus latinska sammanfattning av Aristoteles skrifter. Men, Physica är mycket mer än en kopia av Aristoteles filosofiska tankar och det är missvisande att tro att boken endast är en översättning. Sigfridus Aronus Forsius var sin tids mest framstående naturforskare, astronom och stjärntydare i Sverige-Finland, och hans spekulationer kom ofta farligt nära gränsen för vad som tolererades av kyrkliga och världsliga makthavare. Han satt flera gånger i häktet och han omnämns som mycket grälsjuk. Han gav årligen ut almanackor, astrologiska prognostika och skildringar av kometer, vädersolar och andra uppseendeväckande naturfenomen. Han tolkade mycket som varningstecken inför stundande landsplågor och världens undergång.

Boken Physica handlar bland annat om naturens födelse och förruttnelse, himlakropparnas omlopp, väder och levande kreatur på jorden. I ett avsnitt skriver han om seende, ögon och färger. Genom en lyckoslump (för att använda Forsius egna ord) delar han in färgerna i en sfär. Han använder ord som purpurfärg, brandgult, himmelsblått, violettbrunt och blekgrönt för att förstärka färgernas karaktär. Ifall han skulle ha varit försiktig och förståndig och inte vågat tänka annorlunda, är det mycket möjligt att ingen skulle minnas honom eller hans livsverk. Idag räknas Forsius som föregångare inom modern färglära och han är den förste att göra en färgcirkel som är en direkt föregångare till Ewald Herings naturliga färgsystem och NCS. Natural Colour System är ett färgbeteckningssystem för att specificera och kontrollera färg inom arkitektur, design, utbildning och forskning.

I boken Physica skriver Forsius såhär:
The ting man seer, äre antingen Färghor, eller Liuse och Skijnande kråppar, eller the ting som om natten allenest synas. Färghan är en kråps yterste eller öfuerste deel, som faller vnder synen.

Ibland Färghorna äre two Hofuudfärgor, Huijtt och suart, af huilke alle andre hafua sitt ursprång. Then huite färghan hörer kölden, wädret och torrheten till; Then suarte kölden och fuchtigheten, och forrotnelsen.

Mitt emellan thesse färghor hafua the gamble satt Rödt på then ene sijdhan, och Blåått på then andre; Gult emellan huijtt och rödt, Brwnt emellan Rödt och suart: Purpurfärgho emellan Rödt och brwnt: och Fiolbrwnt emellan brwnt och suart.

Sedhan på then andre sijdhan, emellan huitt och blått är gråått: Emellan huijtt och gråått askfärghat: Emellan gråått och blåått himmelsblåått: Och på then nedre delen Grönt emellan Blååt och suart: Bleekgrönt emellan Blåått och grönt, och suartgrönt emellan grönt och suart. Thet man alt må see i thenne Figuren.

Många hade naturligtvis försökt beskriva färgernas karaktär tidigare och det är svårt att gissa varför Forsius blev den förste att rita upp färger i ett runt diagram. Kanske hittade han inspiration i astronomi och olika himlakroppars rörelse. I mitten av 1500-talet skrev Nicolaus Copernicus boken De revolutionibus orbium coelestium, men inte förrän under 1600-talet kunde Galileo Galilei och Johannes Kepler bevisa att den geocentriska världsbilden var fel och trotsade därmed den katolska kyrkans övertygelse. Många kände ett behov av att frigöra sig från medeltidens fokus på Guds vilja och världsfrånvändhet. Livet på jorden började alltmer anses viktigare än livet efter detta. Allt fler blev intresserade av konst, litteratur, vetenskap och filosofi. Olika teorier utprövades och det måste ha varit en ytterst intressant tid.
Mycket i boken Physica måste tolkas utifrån den tid den skrevs. Det är ett vackert litterärt verk, men för oss som idag fått ta del av så många vetenskapliga upptäckter svävar boken Physica mellan verklighet och fantasi.

Sigfridus Aronus Forsius får sluta denna text med en förklaring på varför vi fått ögon att se med. För huilken orsak skulle then högt begåfuadhe Plato sägher, att Naturen hafuer Menniskiom gifuit öghon. Och icke alleneast hauer hon fått öghon, wthan är ochså satt mitt i thetta huset, på thet att hon hela hwset och bygningen på alla sijdhor rundt omkring sigh beskådha och ransaka skulle. Ty är thetta menniskians rätta arbete, som henne bäst tienlighit är, elies skil hon icke medh blåtta öghorna ifrå en oxe, som och seer lijka som hon, om hon icke weet bruka skälet och förnuftet, som henne i synnerhet fram för andre diur är gifuit till att döma och ransaka om thet hon seer.

Physica (1611)
sakprosa
376 sider
Sigfrid Aron Forsius
utgitt av Johan Nordström,
Libris 1952

Torggata Blad er et kompromissløst uav-hengig blad og nettmagasin – en humoristisk, systemkritisk og informativ utgivelse som sparker til venstre og høyre, oppover og nedover og midt i balla.

Pr. 2019 er Torggata Blad et forum for en fargerik forsamling av bidragsytere med varierende interesser og orientering. Det er en rar og forhåpentligvis skjærende stemme i koret av norske magasinutgivelser.

Torggata Blad ble grunnlagt i 2003 av
Bror Wyller (Forfatter og lege)

Privatlivets fred

Informasjon om Torggata Blads bruk av cookies. Leser du denne teksten, har du samtykket i at det er satt  informasjons-
kapsler i din nettleser.

Vi  bruker Torggata Blad som en plattformfor for et prosjekt om stordata Privatlivets Fred.
Les mer om prosjektet her >>

More Stories
Kunstskandalen på Hausmania