Bananer, jag ser bananer överallt!

Der var inte Koslowskis fel att soldaten från Guds Armé fick i seg bananen. Det hela var ganska oskyldigt. Det er liksom sånt som kan ske. Man ser en banan i fruktskålen, man er sugen på en banan, man spiser en banan, ganska odramatiskt.

Tekst og tegninger Felix Valerian

Bananer kommer från varmare strøk, man brukar plocka dem när de fortfarande er gröna och blir mogna på veien till våra butiker. Det er sånn ca. hva en banan får oppleve. Henger litt, transport, munn.

Men sen var det Koslowskis banan. Det var egentlig en helt vanlig banan, ingen kunde gissa att precis den bananen hade nåt speciellt med seg. Hade du undersökt bananen i mikroskop, hade du inte hittat någonting annorlunda med den, den var precis som alla andra bananer, den kostade inte 120k dollar og den var inte fasttejpat på en fancy gallerivägg av en prankster som hette Cattalan.

Det hela er egentlig litt patetisk og barnslig, tejpe en banan på en vegg og typ snakke om kunst. Det er så jävla 1995. Det var det Koslowski gjorde första gången han var på en utställning, typ 21 år och grön i 1995, full av fan och inte så mycket mer. Han hade tagit speed för första gången, hamnade på en konstutställning i Uppsala, hög som fan, tog han upp sin sko och skrek: «Er detta konst?» och tejpade skiten på veggen. Sen hittade han en brud och snackade om hur han hade blivit av med oskulden tillsamman med en lärarinna på 38 som bara snackade om sin dotter på 8 mens de hade knullat. (Koslowski kommer inte ihåg namnet på lärarinnan, men dotterns glömmer han aldrig, Lisa hette hon tydligen.)

Koslowski var 18 år och ville bara bli av med skammens pamflett, han ville bli en man. Koslowski hade knullat en dörr, om så var priset han måtte betala för att transcendera det tragiska livet som oberörd oskuld. Till slut blev han plockad på bygdedans av noen som kunde varit hans mor. Sist Koslowski delade desse ord, hade han en trött tjej förrän seg som sakta men sikkert hade somnat med huvudet vilande på armarna, speed i näsan och en fasttejpad sko på en gallerivägg, ett ensamt hjärta och varken publikum i gallerirummet eller på puben.

Det var bara ett sammanträffande att bananen hade varit där den varit och det var inte första gången Koslowski och soldaterna från Guds Armé hade kommit i konflikt, av ett sammanträffande. Andra gången detta skedde, spelade han i en fotbollsturnering och hade dålig utstyr, bland annat fotbollskor med för korta dobbar. Det slutade med att han glidtacklade allt som rörde på seg. Det var en fotbollsturnering av och för soldater i Guds Armé, och Koslowski sparkade och slog dessa jävlarna och de flög runt som om han hade varit på bowling. Han kommer speciellt ihåg ansiktet på en av spelarna som med tårar i ögonen hade sett på honom och frågat: «Men vad har jag gjort deg?» Han hade inte svarat, men spelarens tårar som bröt solljuset på den våta gräsmattan någonstans i Europa gjorde intryck på Koslowskis mjukhårda själ.

– Du, soldaten i Guds Armé, förlåt, jag hade för korta dobbar, det var inte meningen att massakrera deg på fotbollsplanet. Det var det enda jag klarade att göra, glidtackla, du hade inte gjort meg någonting.

Koslowski bröt tystnaden i kyrkan, och sedan fortsatte han med:

– Och du, du soldaten i Guds Armé med bananen, det var inte meningen att haft bananen i fittan på e tjej, samma banan du åt upp. Det var bara ett sammanträffande. Det var inte meningen, förlåt igen.

Koslowski er inte 21 år och rebellisk längre, det var helt patetisk att klistra fast sin sko på galleriväggen, och det var extra patetisk att snacka om sin oskuld med den stackars okända tjejen som råkade ut för honom den kvällen.

Originalbananen er borta för länge sen och nu er den trygg i idévärlden, och Koslowski sitter i Sidney 20 år senare, omringat av helvetes bränder och ångrar seg. Ångrar sin kaxighet, sitt stora Ego; jag vet minsann vad konst är! Jag vet inte, om jag provar länge, jag kanske kan få till en fin teckning av en banan, om jag övar länge, vad tror ni, får jag till det?

Koslowski tänder en joint, häller en kopp kaffe, tar fram ritblocket och tuschpennan och börjar rita frenetiskt former som sakta men säker börja se ut som en banan» Er den her bananen bra nog…hmm…jag kanske ska prova med färger?».

Les mer om kunst og bananer her >>

Torggata Blad er et kompromissløst uav-hengig blad og nettmagasin – en humoristisk, systemkritisk og informativ utgivelse som sparker til venstre og høyre, oppover og nedover og midt i balla.

Pr. 2019 er Torggata Blad et forum for en fargerik forsamling av bidragsytere med varierende interesser og orientering. Det er en rar og forhåpentligvis skjærende stemme i koret av norske magasinutgivelser.

Torggata Blad ble grunnlagt i 2003 av
Bror Wyller (Forfatter og lege)

Privatlivets fred

Informasjon om Torggata Blads bruk av cookies. Leser du denne teksten, har du samtykket i at det er satt  informasjons-
kapsler i din nettleser.

Vi  bruker Torggata Blad som en plattformfor for et prosjekt om stordata Privatlivets Fred.
Les mer om prosjektet her >>