The book of Yokai

När allt verkar perfekt, så brukar något drastiskt och olyckligt hända.

Tekst og illustrasjon Rita Leppienemi

Vi människor har alltid upplevt skräck inför nya och okända fenomen.

I början av det kalla kriget på 1950-talet spreds rädslan för det slutgiltiga kärnvapenkriget och det gjordes filmer om radioaktiv strålning som förvandlade insekter till jätte-monster, t.ex. Godzilla som slumrade på havets botten och väcktes till liv med förödande konsekvens. Skräcken kom även från rymden, när rymdkapplöpningen mellan Sovjet och Amerika var intensiv. Vad fanns det i mörkret mellan stjärnorna och vad gömde sig bakom månen? USA var också rädd för kommunister, som arbetade i lönndom för att förgifta den amerikanska idyllen och de måste rensas ut från offentligheten. Det värsta var att kommunister kunde se ut som vem som helst. Detta ledde till en mängd filmer om onda utomjordingar som var förklädda till vanliga människor.

Vad säger skräcken om oss just nu? Coronaviruset covid-19 skapar naturligtvis oro, men kanske hotet även kommer inifrån kärnfamiljen. Kanske är det en reaktion på nyfascismen eller nykonservatismen. Kanske den största skräcken är klimatförändringen och naturkatastrofer. Det skrämmer många, inklusive mig.

The book of Yokai av Michael Dylan Foster, 336 sider, 2015.

Det japanska ordet Yokai är ett samlingsord för magiska och paranormala varelser som finns i mycket gamla legender, folksägner och spökhistorier, men som lever vidare i dagens stora utbud av anime, manga, biofilmer och dataspel. “The book of Yokai” av den amerikanska forskaren Michael Dylan Foster, ger oss en saklig introduktion till övernaturliga fenomen av alla de slag ur den japanska folkloristiken. Han har forskat i hur människor överför sin rädsla för oförklarliga fenomen till berättelser om monster, spöken, övernaturliga fenomen, skräckfigurer och fabeldjur.

I Japan är Shintoismens lära och vördnanden för naturen och tron på den kraft som genomsyrar världen, mycket viktig. Denna kraft kallas för kami och sägs finnas nästan överallt, så som andar i naturen, människosjälar och förfäder eller mer traditionella gudar. Kami kan också defineras som tron på att det finns många personligheter i denna världen, men bara några av dem är mänskliga. Foster hävdar att genom att tolka miljön på detta sättet kan vi också förstå hur träd och stenar kan ha en själ, men vi kan även föreställa oss varför ett gammalt musikinstrument som en gång lät vackert, eller en kvast som en gång var oumbärligt för att hålla hemmet rent, är så mycket mer än bara ett materiellt objekt.
I slutet av boken finns exempel på olika Yokai-fenomen som ett uppslagsverk. Det är inspirerande läsning. Det oförklarliga har fått namn, och ibland även en kropp, och är inte längre så skrämmande. Här några exempel:

Azuki-arrai är en Yokai som bäst beskrivs som ljudet som uppstår när azuki bönor tvättas. Azuki är en liten och blank böna med rött skal. Fenomenet härstammar från vårfesten Setsubun, som hålls i februari. Då kastar man bönor och ropar “ut med Oni, in med lyckan” och äter så många bönor som ens ålder tillåter, således, är du 10 år äter du 10 bönor, 20 år – 20 bönor, osv.

Ifall du går längs en öde gata om natten och en vägg dyker upp framför dig har du mött en Nurikabe. Det sägs att om du tar en pinne och slår nertill kommer den att försvinna; men om du slår i den övre delen kommer ingenting att hända. Den mest berömda tidiga folkloriska hänvisningen till nurikabe är ur Yanagita Kunios Yokai-ordlista, som samlade in yokai-namn och beskrivningar från många delar av Japan under början av 1900-talet. Under Edo-perioden illustrerades Nurikabe som en stor elefant med tre ögon.

Sunakake-Baba är en Yokai som kastar sand på folk som går i skogen om natten nära ett tempel.

Yoki-Onni är en kvinnlig Yokai som syns under snöiga nätter eller under snöstormar. Det finns många berättelser om giftermål mellan människor och icke-mänskliga varelser, de första historierna finns nedtecknade i den äldsta bevararade boken om Japans historia, kallad Kojiki. Där finns berättelser om Hagoromo i form av en mantel av fjädrar, eller Tsuru-nyobo som egentligen är en trana.
Isogashi beskrivs som en varelse som springer med sitt huvud i luften med en stor tunga hängande ut ur munnen. Isogashi är alltid rastlös och upptagen.

Nopperabo är en Yokai som liknar på en människa men som helt saknar ögon, näsa och mun. Ansiktet är som ett ägg. En historia berättar om en man som vandrar över fjällen och sjunger bekymmersfritt. Plötsligt hör han en röst som sjunger exakt samma melodi. Mannen frågar vem där, och en nopperabo dyker upp och säger “det är jag som sjunger”.

Kamikiri är ett konstigt fenomen när håret plötsligt är avklippt under natten. Detta fenomen är upptäcknat under Edo-perioden, av bland annat Shokoku Rijindan (1743).

Tofu-kozo har en mängd olika utseenden, men den mest typiska är en liten pojke med för stort huvud, som bär en hatt gjord av bambu och håller en bit tofu. Ibland har pojken endast ett öga, eller han visar sin tunga, ibland har han klor istället för fötter. Han är ofta ensam, och han tycks gå efter människor som inte vill ha något med honom att göra.

Toire no Hanako-san är en flicka som hemsöker skolornas toaletter. Hon blev speciellt populär i Japan på 1980-talet. Det sägs att om du knackar tre gånger på den tredje toaletten på tredje våningen i en skola så svarar en flicka på dina frågor. I vissa versioner så öppnas dörren utan att någon är på toaletten. Det finns otaliga berättelser om Yokai-fenomen på toaletter, de kan ses som portaler till andra världar. Skolor är också platser för spökliga berättelser och Yokai-legender.

Torggata Blad er et kompromissløst uavhengig blad og nettmagasin – en humoristisk, systemkritisk og informativ utgivelse som sparker til venstre og høyre, oppover og nedover og midt i balla.

Pr. 2023 er Torggata Blad et forum for en fargerik forsamling av bidragsytere med varierende interesser og orientering. Det er en rar og forhåpentligvis skjærende stemme i koret av norske magasinutgivelser.

Torggata Blad ble grunnlagt i 2007 av
Bror Wyller (forfatter og lege)

Torggata Blad er støttet av: