Noroshiyama

Bland höghusen på Kasberget finns en park som inspirerats av japanska trädgårdar. Parken kan göra anspråk på att vara Helsingfors mest rofyllda miljö och är en av de viktigaste attraktionerna i östra Helsingfors, särskilt under körsbärsträdens blomning i maj.

Tekst og foto Rita Leppiniemi

Ursprungligen var planerna att bygga en park tillägnad sovjetledaren Mikhail Gorbatsjov. När Sovjetunionen upplöstes och Gorbatsjov lämnade posten som Sovjetunionens president i december 1991, upplevde Finland samtidigt den värsta ekonomiska krisen i landets historia. Lågkonjunkturen berodde delvis på att exportavtalen med Sovjet upphörde, och perioden hade djupgående effekt på finländsk ekonomi och särskilt sysselsättningen.

När arbetet med parken började 1992 var sålunda de första storslagna planerna avlysta. Chefen för parkanläggningen, Jukka Toivanen, hade bekantat sig med japanska trädgårdar och med hjälp av personer som anställts med sysselsättningsfonder, började platsen långsamt formas som en park i japansk stil. Platsen var tidigare ett skifferbrott och de branta klippväggarna blev ett tacksamt element i utformandet av parken. Områdets naturliga växtlighet bevarades och där växer nästan enbart träd som förekommer i Finland. Försök på att plantera mer exotiska träd har haft varierande framgång, men några träd i valnötssläktet trivs, samt katsura och ekar.

Olika lösningar prövades i parken, så som de första körsbärsträden, som blev en omedelbar succé. Tio år efter att parken öppnades, fick Norio Tomida, en japansk affärsman som bor i Helsingfors, ideén att uppmana japanska företag som har sin verksamhet i Finland att donera körsbärsträd till parken. Initiativet gav resultat och medel för 152 stycken Prunus Sargentii, även kallad bergskörsbär, samlades in och planterades i ett nytt område lite väster om parken. De har utökats med ytterligare 150 körsbärsträd, och under hanami1 fylls parken av tusentals besökare som beundrar den korta blomningen.

Den japanska trädgårdskulturen har formats av landet klimat och geografiska läge och att klimatet är gynnsamt för mossor i Japan råder det knappast någon tvekan om, där finns drygt 2500 olika arter. Mjukheten som mossor tillför i en trädgård är ett viktigt estetiskt element i den traditionella japanska trädgårdskonsten, och är en länk till det förflutna. Mossan till parken på Kasberget flyttades i flertalet lådor från Sibbo utanför Helsingfors. Mossan har fått växa i nästan 30 år i parken bland gamla träd, och tittar man närmare på mossan är den mycket variationsrikt i färg, form och växtsätt. I Norden finns cirka 1000 olika mossarter.

En trädgård med mossa kräver mycket jobb, trots att man kan tro att skötseln är ganska begränsad. Mossan växer långsamt, medan ogräs växer snabbt, speciellt under torra perioder när mossan bevattnas dagligen. Löv, barr och annat som faller från träd i skogen måste även sopas bort för att få fram den gröna matta som breder ut sig över stenar och rötter. I Japan får man sällan vandra fritt i trädgårdar, utan det finns markerade leder och speciella utsiktspunkter som alla följer. I Finland är det annorlunda, trots att det finns stigar att följa, trampar många runt på den känsliga mossan som tar lång tid att återhämta sig.

I parken finns även en stenträdgård eller ett torrt landskap, så kallad karesansui. Sanden efterlikna ett hav, där grövre sandkorn visar hur vattnet strömmar fram och slutar som större vågor. I torrhavet finns även utplacerade stenar som symboliserar berg, samt öar som små gröna upphöjningar där det växer liljekonvalj på våren, men senare mossa och vildtimjan. Det kan tyckas ge ett sterilt intryck, men ska ha en lugnande inverkan på betraktaren. I Japan läggs mycket tid på skötseln, och trädgårdarna krattas exempelvis varje morgon. I Finland är det inte alla parkbesökare som inser det torra stenträdgårdens betydelse, utan går gärna runt i sanden, till och med cyklar över vågorna, eller kör fast med barnvagnar i ett försök på att finna en genväg. Ifall det finns tid krattas stenträdgården dagligen, men som regler är det endast på fredag eftermiddag som det torra landskapet formas till perfektion.

Parken på Kasberget har troligen inspirerats av Sakuteiki, som är en av världens äldsta böcker om trädgårdar. Den långsmala parken är nämligen uppdelad i fyra delar enligt de fyra vädersträcken och beskyddas av var sitt fabeldjur. Sålunda är det torra sandlandskapet placerat i söder och vaktas av den röda Fenixen. Skogen täckt av mossa ligger mot norr och skyddas av den svarta sköldpaddan, som håller vegetationen grön och levande. I öst intill körsbärsträden, ligger en damm omringad av liljor. Det är vårens, morgonens och ungdomens tecken och förknippas med den blåa draken. I väst vaktar den vita tigern över stenträdgården. I Sakuteiki står det “för att behålla lyckan måste vatten rinna från öster och strömma fram mot väster. På detta sättet leder den blåa draken olyckan från trädgården in till den vita tigern”.

När parken öppnades för allmänheten 1998, tilldelades arbetsgruppen priset för Årets miljöprojekt (Vuoden ympäristörakenne). Parken har bibehållit sin popularitet och är fortfarande en av de mest besökta platserna på Kasberget (på finska Roihuvuori). Det är trots allt kanske de som bor i området som uppskattar parken mest. Under hanami ställer frivilliga upp och vaktar parken så att inte träden förstörs, och de samla in skräp som lämnas kvar av slarviga besökare. Parken kan naturligtvis aldrig bli som en japansk trädgård, men har en stämning som är otypisk finsk.

Torggata Blad er et kompromissløst uavhengig blad og nettmagasin – en humoristisk, systemkritisk og informativ utgivelse som sparker til venstre og høyre, oppover og nedover og midt i balla.

Pr. 2023 er Torggata Blad et forum for en fargerik forsamling av bidragsytere med varierende interesser og orientering. Det er en rar og forhåpentligvis skjærende stemme i koret av norske magasinutgivelser.

Torggata Blad ble grunnlagt i 2007 av
Bror Wyller (forfatter og lege)

Torggata Blad er støttet av: