Proud Cloud – a total jazz & theatre meeting

       Om jag så ville skriva om pjäsen så skulle jag inte kunna göra det för det är väldigt enkelt; jag fattar ingenting.

13147319_865975246859191_967026256075988143_o

   Det var liksom ingen jävla handling att se, ett barn som gråter, någonting som ville vara ett tåg, människor i ett band, en haschrökare som var snål, chefen själv som hoppade in i pjäsen. Vi kan börja med haschrökaren för det skedde innan föreställningen. Kuken, efter han blev en kuk, innan det inträffade var han snäll och en av oss, delade jointen med sig första gången men andra gången ljuger han och säger att han ska träffa sin fru, typ, och därmed kunde jag inte följa med ut och röka en feting med honom…fuckings jävla bullshit. Jag drar och pissar och vad ser jag om inte han kuken tillsammans med en annan kuk stående med en joint i handen på gården utanför Grusomhetens Teater.

Efter den första jointen kom Gud ner och sa ”Du måste applådera som fan efter att pjäsen är färdig” så när Lars Øyno dyker upp mitt i pjäsen och utför direkt kontroll så tänker jag ”Fan, han är ganska snygg, Lars. Och hans fina, djupa röst, den är rätt sexig, jag är inte bög men det hindrar inte att det kittlas lite grann i magen när jag beskådar hans majestätiska gestalt”. Skitsamma, allt var lika absurd, från kärringen som lekte småbebis till andra kärringen som springer runt orkestern skrikande som bara fan.

   Sen var det en full man som klev på scenen vid en tidpunkt och stackars Lars måtte fixa situationen superdiplomatiskt och ni kan bara tänka er stressen han hade, i stort sett en full sal, 15 skådisar och musiker på scenen och en dum gubbe som lallar runt. Men ni skulle sett hur bra han fixade situationen, han blev inte fulare p.g.a. det, tvärtom, Lars blev ännu sexigare i hans naturliga auktoritet. Pjäsen själv gick sin gång utan avbrott eller erkännelse av att någonting var galet, vi snackar om ordentliga proffs och i sanningens namn måste jag säga att incidenten inte var mega stort men nog till att kanske någon spelade lite fel…hur som helst, så blev det inte.

   Grusomhetens Teater har för vana att sätta pjäser man fattar ingenting av, passar bra för en skribent som kan ingenting om teater för också denna gång var det mystiskt, surrealistiskt och ganska oförståeligt, rätt bra egentligen, bara att sänka skuldrorna och njuta av föreställningen, och ting skedde hela tiden; Lars var härligt sexig, ensemblen samlad och tight i sin framföring, publiken verkade också vara ganska nöjd, nej, detta var faktiskt bra, jag vet inte helt vad som skedde, jag var trots allt mega fjærn efter Kukens joint så jag superfokuserade på detaljer istället, helheten förblir ett mysterium men jag tror att hela grejen hängde ihop.

Tror liksom.

 

Torggata Blad er et kompromissløst uav-hengig blad og nettmagasin – en humoristisk, systemkritisk og informativ utgivelse som sparker til venstre og høyre, oppover og nedover og midt i balla.

Pr. 2022 er Torggata Blad et forum for en fargerik forsamling av bidragsytere med varierende interesser og orientering. Det er en rar og forhåpentligvis skjærende stemme i koret av norske magasinutgivelser.

Torggata Blad ble grunnlagt i 2003 av
Bror Wyller (Forfatter og lege)

Torggata Blad er støttet av: